måndag 17 februari 2014

ROTI, ROST OCH REGGAE


Fler bilder! Här är länken...

"Live, love and lime"

Livet går ju sin gilla gång i största allmänhet och här i Västindien i synnerhet. 
Det är rent otroligt vad lite man kan få gjort om man bara vill. Vi anpassar oss ivrigt och olutherskt mer än gärna till livsrytmen som går i reggaetakt och som här kallas lime. Skall ej förväxlas med den lilla gröna citrusfrukten man gör Caipirinha av.
-Ya man, what's up? - Oh, not much. Just liming.
Alla tendenser till ökad aktivitet och puls bemöts med misstänksamhet och allvarliga förmaningar - adrenalinet måste hållas på en konstant låg nivå;
-Hey man, cool man, take your time...

Vi inleder vår "Caribbean Islands cruising" med Tobago! Efter två månader i Franska Guyana är vi sugna på behagligare klimat, klart havsvatten och riktig segling. Vi blir inte besvikna. Den pålitliga passadvinden ligger på som tusan från ost och skapar väldigt bra seglingsförhållanden. Och sämre landstigningsförhållanden. Det gungar rejält på ankarplatserna och att försöka landa med dinghyn på stranden kan bli en blöt upplevelse. 
(T o m kapten badar med kläderna på:))
Charlotteville på nordöstra sidan av ön blir en omedelbar favorit. Det är en fin, sömnig liten fiskeby med en kärleksfull, omtänksam och vid första anblicken övervägande manlig befolkning som är mån om att man har det bra, inte stressar och inte saknar något.
-Ya man, you smoke? I've got some nice herbs in my garden...
-Morning Tarzan, like some lobster? Fish?  
Tarzan - det är det lokala namnet på Stefan. Det var naturligtvis mitt fel. En enveten kille försökte övertyga mig om det nödvändiga i att anlita honom som guide till en djungeltur. Till slut var jag tvungen att ta fram det tunga artilleriet: -I already have my own Tarzan, sa jag och pekade i riktning mot Runaway. Det tog skruv. Varpå alltså Stefan blev ett smeknamn rikare och jag en rastadjungelguide fattigare.



Det är omkring kajen och längs med stranden man samlas. Fiskare kommer in med sin fångst, rensar och säljer fisken och pysslar om sina båtar. Röker på, dricker öl och umgås med varandra och övriga mer eller mindre bofasta dagdrivare och seglare. Och friare!! Vi undrar bekymrat om det inte finns några kvinnor i Charlotteville. Kanske har de rymt till det civiliserade Trinidad? Nej då, försäkrar de. De är hemma och tar hand om hushållet och barnen. Hm. Må vara hänt. Men kvinnliga besökare kan uppenbarligen förse sig med både det ena och det andra här. Kärlek kan också köpas för pengar och utbudet är stort...


Jabba's ÄR baren. (Och Jabba ÄR Charlotteville!) Här kostar ölen (Carib eller Stag) en tia och man gräver själv fram den ur den isfyllda kylboxen. Och mrs Roti gör öns godaste street food. Roti är indiska brödkakor* som fylls med grönsaker och kyckling eller fisk, kostar mellan 15 och 20 TT-dollars (lika mycket på svenska:))
Jabba för en ojämn kamp mot myndigheterna som under tvivelaktiga former har rivit ett helt kvarter vid stranden för att ersätta de charmiga men omoderna handelsbodarna med ett köpcentrum i glas och betong. Alla som har varit i Charlotteville någon gång förstår vilken absurd idé det är. Och det har alltså inte gått rätt till. Nu driver Jabba, med lokalbefolkningens stöd, en rättsprocess mot kommunen och vill stoppa bygget. 
Ibland är Jabba trött av allt arbete och tar sig en tupplur på en av bänkarna i skuggan. Tyst och försiktigt, utan att väcka honom, förser vi oss med öl och väntar snällt med betalningen tills han vaknar.

Rambo är en annan av karaktärerna i byn. Han är Charlotteville's egen poliskonstapel, ser livsfarlig ut och är svag för dans och rum punch, vilket är en olycklig kombination.* Men i nyktert tillstånd är han snäll som ett lamm, artig och belevad. Ibland ser vi honom på fiskmarknaden, där han sköter kassan, ibland glider han förbi i sin bil, sticker ut huvudet och frågar om allt är all right... men säkert som amen i kyrkan dyker han upp där det är fest!! Och när han bjuder upp mig framåt småtimmarna är det dags att börja tänka på refrängen!


Så börjar det lacka mot Jul. Timjan har tagit ledigt från skolan och kommer flygande med juldoftljus och snorkel för att segla med oss i hela fem veckor:) 
Den första seglatsen, från flygplatsen i söder upp till Charlotteville bjuder vår nya besättningsmedlem på allt man kan önska sig av fina marina naturupplevelser runt båten: en stor leatherback-sköldpadda, kaskader av skimrande flygfisk och en flock delfiner som följer oss en bra bit på vägen. Timjan har förstås inte hunnit få sjöben än och råkar mata delfinerna med frukostgröten;) 
Vi ankrar i Englishmans Bay och får njuta av en helt magisk kväll! 
Allt runtomkring oss glittrar och glimmar; en formidabel stjärnhimmel, tusentals eldflugor i skogen och mareld i vattnet som rörs upp av simmande fiskar... vilken julstämning!! 

I Charlotteville ankrar vi framför Pirate Bay och snorklar vid korallreven som vi når direkt från båten. Men den bästa snorklingen hittar vi senare. Bucco Reef med Coral Garden är det bästa vi har upplevt hittills! Det är som att simma i ett gigantiskt akvarium och vattnet är kristallklart!!


Några vackra Sharksuckers som har tröttnat på det äventyrliga och oförutsägbara livet som hajarna (deras värddjur till vardags) erbjuder, bosätter sig under Runaway's köl och lever gott och bekvämt på våra matrester. Planerna på att fiska från båten ställs in. Tanken på att lägga våra tillgivna husdjur på grillen känns grymt och motbjudande!
Vi ägnar oss hellre åt lobster och King fish som vi köper eller får av lokala fiskare.

Söndagsskolan i Bucco Bay börjar när solen för länge sedan gått ner och har inte mycket gemensamt med vår svenska motsvarighet. Det här är en tillställning för vuxna som uppskattar lite rajtan tajtan. Festen håller på hela natten och den stora gåtan varför ön på måndagar är om möjligt ännu mer avslagen än veckans övriga dagar, får sin förklaring. 



Ja, det man inte orkar göra idag, kan man skjuta upp till morgondagen. 
Som t ex byte av ankarkätting. Den gamla trotjänaren (28 år) har sett sina bästa dagar och fått sista smörjelsen för alltför länge sen...*
Nu har rosten ätit sig flera millimeter ner i järnet och sprider sig över hela fördäck när vi vinschar upp ankaret. Jakten på ny kätting har börjat! 

Och slutat:) För nu äntligen, äntligen har vi fått en leverantör som höll vad den lovade. Tredje gången gillt; sprillans ny, ren och blank sitter den där den ska - i ankaret som för tillfället håller oss kvar i en fläck med vit sand utanför ön Carriacou, strax norr om Grenada!

So long,
Bia

*Caribbean Roti, 8 st:
5 dl vetemjöl
2 dl graham eller vete fullkorn
1,5 tsk bakpulver 
1 tsk salt
2,5 msk veg. olja
Ca 2 dl vatten
Olja till stekning (eller smör...)

Blanda mjöl, salt och bakpulver. Häll i oljan och blanda. Tillsätt vatten tills degen är lagom mjuk och elastisk. Dela den i åtta bollar och kavla ut dem till tunna kakor. Grädda i oljad panna ca 2 min på varje sida.

*Rum Punch:
Mixa rom med krossad is, lite pressad lime och juice av t ex ananas, passionsfrukt eller/och apelsin. Toppa med lite riven muskot!
Enjoy!!

*Kättingen är omgalvaniserad fyra gånger, sist det begav sig var 2006 på karnevalen i Salvador:))


7 kommentarer:

  1. Hej!

    Kul blogg! Vi långseglar också Vagabond och befinner oss just nu på Barbados.

    Ser att ni byggt nya röstjärn ute på friborden. Det skulle vara kul att prata lite med er om hur ni tänkt angående det? Att flytta ut röstjärnen är något jag funderat på. Hittar ingen e-postadress på er blogg?

    Skicka gärna ett mail till mig!

    Hälsningar
    Fredrik@media.se
    www.susieq.se

    SvaraRadera
  2. Hej, när ni var på Tobago, var ni ner nåt till södra delen av ön? Kanske rentav till Pigeon bay? Den enda roti som fanns där var goat-roti, inte gott. Hälsa Tarzan, han ser ju ut som värsta fitness-gurun, har ni gym ombord?
    Puss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gym? Nä... Skral kassa och hårt arbete. Pigeon Point - vi var där! Fin snorkling men någon goat roti såg vi inte till :)
      Kram!

      Radera
  3. Hej!
    Vilka härliga, inspirerande bloggsidor. Vi rustar vår vagabond för kommande långseglingar och jag har, liksom Fredrik noterat era utvändiga röstjärn. Är det backstagen ni satt tillsammans med de aktre undervanten?
    Ha de gott
    Hälsningar
    Mikael Hammar
    tamara.vagabond@gmail.com

    SvaraRadera
  4. Hej där, jag skulle vilja skriva ett mail till er men liksom Fredrik hittar jag ingen adress. Om ni har möjlighet att kontakta mig och meddela den vore jag tacksam. Maila mig på vemundr[at]gmail.com.

    SvaraRadera
  5. Ok, det blev väldigt anonymt det där, ber om ursäkt för det. Mitt namn är Samuel och det gäller JSS Klubbnytt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. All right... Samuel :) Är du ute i samma ärende som Ingmar tro? I så fall är det ok, har skickat artikel idag!

      Radera