Les Saintes
Det börjar bli dags att tänka på refrängen. Min medverkan i en formidabel seglingssäsong i Västindien lider snart mot sitt slut. Stefan rider ut orkansäsongen i trygga ankarvikar i södra Karibien medan jag tar betäckning bland mössen och vildsvinen i den småländska snårskogen.
Och en mer fulländad avrundning än dagens har jag svårt att tänka mig...
Vi befinner oss på Îles des Saintes, den vackra lilla ögruppen strax söder om Guadeloupe. Vår ankarplats är ett Rio de Janeiro i miniatyr; på babords sida har vi Pain de Sucre och åt styrbord har någon rest ett kors på en kulle som påminner om Corcovado - Kristusstatyn i Rio ni vet...
Direkt efter frukost gjorde vi oss klara för dagens aktiviteter. Stefan skulle bestiga berg och jag hade hittat en butik i stan där jag VAR TVUNGEN att skaffa mig något anständigt att ha på mig inför Sverigeresan.
Shopping är ju ingen populär aktivitet hos någon ur Runaway's besättning men för en gångs skull blev det en riktigt rolig upplevelse! Eftersom jag inte hade med mig någon egen shoppingcoach, ställde några kunder upp som smakråd. En lokal barnfamilj (mamma+pappa=barn) och en havande kvinnlig fransk turist. Ja, och så butiksinnehavaren förstås. Vi hade väldigt trevligt på flytande teckenspråk och franska fraser/maträtter och många timmar senare vandrade jag svettig, nöjd, glad och fattig tillbaka till Sockertoppen med min klädpåse och dagens baguette från le Boulangerie.
Kaptenens bergsbestigning hade uppenbarligen inte varit lika tidskrävande som min, eftersom han redan var tillbaka i båten. En busvissling från stranden fick honom dock snabbt i jollen och jag blev hämtad. Under roddturen underhöll jag kaptenen på ett engagerat sätt med att återge min lyckade shopping i detalj!
- Och hur har du haft det då? frågade jag därefter artigt medan tankarna gosade med plaggen i den knallrosa påsen i mitt knä.
- Bra.
- Ok, men hur var utsikten? Såg du någon Iguana?
- Nej, inga ödlor. Men utsikten var fin... och sen badade jag med en delfin vid båten. Synd att du inte var här.
- !!!!!????
I den blicken Stefan får, står allt att läsa; känslornas rutschkana från toppen ner via misstro och förtvivlan till det fula träsket där avundsjukan och missunnsamheten bor. Och förmiddagens onödigt långa shoppingupplevelse blir löjlig och meningslös.
Jag är så besviken!! Detta har jag drömt om så länge och så missade jag chansen!
Visst har vi ofta njutit delfiners sällskap under segling - de gillar ju att hänga med båten, särskilt när det går riktigt fort. Men vi har hittills inte fått någon långvarig påhälsning när vi legat still så det varit möjligt att hoppa i och leka.
Så jag går ner i kajutan och surar. Börjar förbereda lunchen.
DÅ KOMMER DEN TILLBAKA!!
Det är en vuxen delfin, ganska stor och jag tvekar en stund. Men sen får jag på mig simfötter och snorkel och kastar mig i! Stefan kommer efter.
Åh - det är underbart! En vild delfin som har ett oändligt hav att vara i, och den väljer att simma och dyka tillsammans med oss en lång stund! Det är så vackert och härligt och jag är salig! Till slut tröttnar den på sällskapet och försvinner i djupet. Nu på kvällen åker påsen med mina klädfynd fram ur skamvrån och skimrar återigen lika vackert rosa som livet, humöret och solnedgången..
Västindien i ett nötskal
Nej, det går inte att sammanfatta. Vi har snart ägnat sex månader åt
att finkamma den Karibiska ökedjan, från Trinidad/Tobago i söder till
Antigua/Barbuda i norr. Sju länder, ett tjugotal öar - alla olika.
Och de ligger tätt! Rena rama barnleken för en seglare med svaghet
för sjösjuka; det är bara att fästa blicken stadigt på land rakt föröver
så övervinner man den värsta sjögången.
Passadvinden som viner kring pannan kommer alltid från öst och det
blåser bra. Lätt att hålla reda på. Motorn är överflödig och betraktas
som nödutrustning. Med bra solglasögon och kristallklart vatten fixar
vi korallreven där sjökorten inte räcker till.
När det gäller befolkade platser har det visat sig att vi nog trivs bäst
på de franska öarna här i Karibien. Inte bara för baguetterna,
camemberten och vinet, här hittar vi en mer jämlik mix av människor
med skiftande hudfärg och ursprung och vi slipper turiststämpeln ett tag.
Det kan väl vara ok att behandlas som guld i den heliga besöksnäringen
om man gör en semesterresa på ett par veckor. Men för oss som bor
på båten och betraktar oss själva mer som nomader, blir det alltför
tröttsamt i längden. Vi föredrar att träffa folk på en lite mer jämställd
basis och gillar att "smälta in" och känna oss lite normala;)
Men så länge vi inte öppnar munnen och avslöjar vår usla franska,
lyckas vi faktiskt rätt bra som fransmän.
Stefans Jacques Costeau-look är övertygande, och jag slinker igenom
som fransyska (med ovanligt kraftig benstomme).
Annars gör vi väl allt det där som man gör i Västindien.
Plockar nutmeg på Grenada, snorklar med sköldpaddorna
och stingrockorna på Tobago Cays, vandrar genom regnskogar
till fina vattenfall... Vi äter nyfångad langust och conch,
ser valar och jättemantor, Iguanas, pelikaner och konstiga
fiskar med vingar. (Nej, inte flygfisk. De här lever på botten
och vi ser dem när vi snorklar vid Les Saintes.) Vi lyssnar
på steel band och dansar till reggae och calypso.
Badar, badar och badar i turkost vatten, dricker rom och
fixerar solnedgångarna från båten för att få se the Green flash
som alla pratar om men få verkligen har sett. Det blixtrar till
så snabbt att en blinkning räcker för att man ska missa det
sällsynta fenomenet.
Och på en del båtar hinner solen knappt gå upp innan det är
dags för den att gå ner, om man ska tolka inbjudan "Please
come aboard, let's have a sundowner" rätt.
Men men, det är ett tufft liv. Också. Vi tvättar för hand i floder
med sötvatten, svettas, bär och släpar tunga ryggsäckar med
mat långa sträckor. Botten måste skrapas, rostfritt putsas och
Langusten låter sig minsann inte fångas frivilligt! All mat lagas
på fotogenkök i trettio graders värme och jag har fått valkar i
händerna av rorkulten!
På Barbuda med en Barracuda
Påsken firade vi med besök från Sverige! Ludvig kom samtidigt
som Antigua Classic Yacht Regatta inleddes på Antigua och
efter några intensiva dagar med tävlingar och festande drog vi
norröver. Vi hade en riktigt härlig vecka på Barbuda med snorkling,
skaldjursjakt, vildåsnor och så fick vi tampas med en jätte-Barracuda
som flyttade "in" under kölen på Runaway. Vi försökte skrämma
iväg den på alla möjliga sätt men den ville inte lämna sitt nya revir.
1,5meters-barracudor är inte lika mysiga att bada med som delfiner!
Nu vänder vi söderut igen. Vi ska till Dominica och vandra!
Regnskogar, kokande sjöar, höga berg och djupa dalar väntar
på oss där.
Sedan tar jag genvägen hem från Martinique...
Au revoir,
Bia
Ps. När man misslyckats fem dar i sträck med att fånga de
sabla langusterna, kan man alltid plocka den betydligt mer
tillmötesgående och framförallt långsamma conchen.
De stora snäckorna ligger snällt och väntar på sandbotten
så det är bara att ta för sig. De är lite sega och mår bäst av
att bli ordentligt mörbultade. Så här gjorde jag och det blev
jättegott! Barbaro!
Runaway Conch (Lambi) för 2 personer
2 Conch mörade och finhackade
4 vitlöksklyftor
I gul lök eller chives
I liten bit ingefära
I chili
I färsk tomat
I matsked tomatpuré
Lite salt eller 1/2 fiskbuljongtärning
Saften av två lime
Färsk koriander och timjan
2 dl kokosmjölk
1 dl vitt vin
Vi hoppar över beskrivningen på hur man får hål på snäckskalet,
skär av muskeln och rensar conchen. Så ni inte förlorar aptiten.
Kolla på YouTube om ni inte vet hur man gör. Man mörar den
genom att banka på den med något hårt. Sedan ska den hackas
och marineras i limesaft i ca en timme.
Hacka lök, vitlök, chili, ingefära och fräs en liten stund utan att
det blir brynt. Lägg i conchen och sjud i 20 min. Tillsätt finhackad
tomat, tomatpuré, kryddor, fiskbuljong och vin och låt sjuda
ytterligare 10 min. Tillsätt kokosmjölken och låt allt bli varmt.
Servera med sallad, ris och vitt vin.
Ps:
Tips till landkrabbor som aldrig kommer att segla i Karibiska havet:
byt ut conchen mot räkor!
De ska förstås varken möras, hackas, marineras eller sjuda en
halvtimme. Skala och lägg i dåem sist av allt.
Jag är säker på att det blir minst lika gott:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar