Gammal kärlek rostar aldrig

Länk till fotoalbum Brasilien2013...
Länk till fotoalbum Sverigesommar...

Kära vänner! 

Jag är ledsen men jag hinner faktiskt inte skriva någon lång reseberättelse just nu. Har helt enkelt inte tid! Vill egentligen bara berätta att vi lever, bloggen lever, Runaway håller sig flytande och jag är tillbaka efter en helt underbar och lärorik sommar i fantastiska, vackra, gröna, ordentliga och p.k. Sverige! Och några av de finaste upplevelserna har några enastående ungdomar från Afghanistan stått för... TACK för den här sommaren!!

Tillbaka är Salvador da Bahia, Brasilien. Men knappt har jag landat här förrän det är dags att kasta loss och dra. Karibien nästa. Det ska bara blåsa lite mer från syd först. Akter om tvärs är favoriten ombord. 

   

Här ska bunkras, tvättas, sjöstuvas. Ljudböcker och sjösjukepiller plockas fram. 

Inte sitta och leka med paddan. 

Dessutom är ju Brasilien gammal skåpmat. 

Nej, nu behövs något nytt. Blir mycket roligare med en reseberättelse från Surinam, Grenada eller Trinidad/Tobago, eller hur? Kanske Kuba?? Well, wee for sea...

Men först måste jag ju berätta om de 100 000!

Det var på tredje dygnet av vår veckolånga seglats från La Paloma till Paraty i Brasilien. Vi hade rejält med vind i baken och det gick undan! 

Den 15/4 kl 15:55 GMT, S30°30' W49°18', för vi in den fantastiska distansen 100 000 sjömil i loggboken... och skepparn konstaterar blygsamt att han nu äntligen kan använda epitetet långfärdsbåt utan att skämmas. Runaway slog samtidigt distansrekord (sitt eget alltså); 173 nm på ett dygn!

Vi firade den stora händelsen genast förstås. Tre glas Rom: ett till Stefan, ett till kölsvinet och ett till mig som även det tillföll den glade skepparn eftersom jag som vanligt kastat in handduken, låg på svaj i min koj och tyckte att det gungade tillräckligt ändå...

100 000 sjömil gör man inte i en handvändning. Sedan sjösättningen 1986 har Runaway och Stefan, förutom ett antal "semesterseglatser" till Norge och Shetland bl a, avverkat en Jorden Runt och hela sju Atlantkrossningar. De har seglat över Stilla havet och Indiska oceanen, rundat Goda Hopp, Kap Horn och South West Cape (Tasmanien). 

Och med nuvarande besättning vet man inte var vi hamnar till slut.

Recept

Inget inlägg utan kockens bästa tips. Den här gången blir det den brasilianska varianten på...

...vår dagliga gröt:

(Två portioner)

2,5 dl havregryn

1 msk krossade linfrön

1 näve russin

1 tsk salt

4-5 dl vatten 

1 banan i skivor*

2 msk honung

Lite kanel

Mjölk

*Till bananjakten behöver man kängor, oömma kläder, ryggsäck, plastpåsar, machete och is i magen. Det brukar finnas bananplantor lite överallt. Det gäller bara att undvika de privata bananplantagen och satsa på de övergivna eller vinddrivna exemplaren som växer lite längre in i regnskogen. (Men försök ändå att inte skylta med utrustningen. Någon kan ju tro att du är ute i bananknyckarsyfte.)

När du hittat en bananstock som är mogen att plockas, dvs blomman är vissen och bananerna ser tjocka, runda i formen och lagom gröna ut, fäller du plantan med ett bestämt och kraftigt hugg med macheten. I brösthöjd ungefär. Skär av bananstocken försiktigt från stjälken. Kladda inte ner dig med den klibbiga saften som tränger fram överallt. Ner med bananerna i plastpåsar och stoppa i ryggsäcken. 

Tvätta av bananerna när du kommit hem och låt dem mogna några dagar innan du börjar äta dem. 

Övriga ingredienser brukar vi köpa i butik.

Rensa havregryn och linfrön från eventuella smådjur och andra onödiga proteintillskott. Koka med russin, salt och vatten i några minuter. Lyft av kastrullen från plattan och låt gröten stå och dra en stund innan du serverar den med honung, den skivade bananen, lite kanel och mjölk.

Bon appétit!

Bia